Dataskrapning är en metod som kan användas för att snabbt kartlägga befintliga datastrukturer, d v s hur verksamhetens information realiserats i olika applikationer.
Dataskrapning bygger på analys och modellering av skärmbilder från en applikation. Genom att studera skärmbildens innehåll i form av datafält är det möjligt att svara på följande frågor:
- Vilket data håller applikationen?
- Hur är data strukturerat och relaterat i applikationen?
- Hur presenteras data i olika kluster?
Skrapningen av en skärmbild inleds med att representera varje datafält med en Dataterm (D52) som namnges efter fältnamnet/ledtexten. En grundläggande princip för dataskrapningen är att beskriva datan exakt så som det visas i applikationen. Ett fält med det kryptiska namnet "A-kod" namnges exakt med detta namnet utan försök att förstå och förtydliga vad fältet egentligen betyder.
En annan viktig princip för dataskrapningen är spårbarhet. Det innebär att varje dataterm tydligt markeras ut på skärmbilden och det är ofta en god idé att dokumentera detta i Powerpoint.
Varje dataterm analyseras därefter för att identifiera Dataentiteter (D51). En del datatermer som t ex värdelistor i dropdownfält är uppenbara kandidater för dataentiteter. De flesta datatermerna är dock att betrakta som attribut för ett fåtal dataentiteter.
Exempel: En skärmbild som heter "Kund" och innehåller fält såsom "Kundnummer", "Namn", "Fakturaadress" och "Kundtyp" resulterar i två dataentiteter:
- Kund
- Attribut: Kundnummer
- Attribut: Namn
- Attribut: Fakturaadress
- Kundtyp
Dataentiteterna namnsätts med applikationsnamnet som tillägg inom parentes för att tydliggöra att dataentiteten inte är generell och återanvändbar på samma sätt som informationsentiteten. Detta är särskilt viktigt då flera applikationer kan använda samma datatermer och därmed kanske samma namn på dataentiteterna vilket kan leda till förväxling. En dataentitet är alltid bunden till sin applikation.
Som ett sista steg i skrapningen grupperas dataentiteterna med fördel i ett Dataobjekt (D41) som visar vilka entiteter som har starka samband och som uppenbarligen konsumeras tillsammans i skärmbilden. Dataobjektet namnges med fördel efter namnet på skärmbilden.
Uppställningen ovan lämpar sig för att illustrera spårbarheten från skärmbild till dataterm till dataentitet till dataobjekt. Modellmässigt används datamodellen (DEM) för att beskriva kompositionen.
I nästa artikel beskrivs hur resultatet från dataskrapningen används för att repesentera datastrukturen i en datamodell: Från dataskrapning till datamodell.
Länkar
Metaobjekt:
Vytyper:
- Datamodell (DEM)