Användningsfall är ett vanligt verktyg för att identifiera funktionella krav som ställs på ett system. Genom att beskriva vilka aktörer som kommer att använda systemet och vad de på en övergripande nivå behöver kunna göra, kan man på ett konkret sätt enas om en struktur av användningsfall som kan fördelas över tid och i olika arbetspaket.
Metoden och notationen är väl känd och har sitt ursprung i UML, Unified Modeling Language.
Läs gärna "Användningsfall och Användarberättelser?" för mer information om en vanlig förvirring.
Nedan finns ett klassiskt exempel som visar hur man kan gå från en användningsfallsöversikt till detaljerade krav på en specifik funktion i systemet.
Prime Arch bygger på väl fungerande och använda standards, och givetvis har vi stöd för att modellera användningsfall.
Exemplet är uppbyggt på olika symboler, och översatt till Prime Archs metaobjekt hittar vi följande:
Exemplet är en kombination av tre olika vyer:
- En översikt över alla användningsfall för det specifika systemet
- En beskrivning av vilka krav på funktionalitet som ställs i ett visst användningsfall
- En detaljerad beskrivning av krav som ställs på en viss funktion i systemet
I Prime Arch beskrivs dessa tre vyer med en och samma vytyp då de i grunden beskriver samma sak: hur ett implementeringsobjekt (användningsfallet) samverkar med andra objekt i verksamhetsarkitekturen.
De tre olika vyerna kan beskrivas enligt följande:
Användningsfallsöversikten visar aktörer i systemet och de användningsfall som de är inblandade i.
I exemplet har man valt att detaljera "Return Book" och nästa nivå på användningsfallet ser då ut såhär i Prime Arch:
Return a Book utgör en kravbehållare för funktionella krav. I Prime Arch är detta en Funktionsförmåga (F41). Det betyder att användningsfallet (IM41 Feature) funktionellt sett endast är kopplad till funktionsförmågan som i sin tur är kopplad till de funktionella kraven.
I exemplet har man detaljerat kravställningen ytterligare avseende "Penalty Treatment". I Prime Arch innebär det att kravet "Penalty treatment" i sig utgör en kravbehållare, en detaljerad funktionsförmåga (F51) och som i sin tur har funktionella krav (F52) kopplade till sig.
